Luften tog slut…

Idag har vi varit Norberg och tävlat agility. Atle skötte sig som vanligt perfekt. Och nästan jag också. Men luften tog slut efter halva banan i första loppet och jag kunde inte få fram ordet ”balans”.  Atle tog alltså ett hopp som stod logiskt till. Duktig hund, men diskad. I andra loppet tog luften slut vid nedfarten på A-hindret och jag fick inte fram ordet”trampa”. Missat kontaktfält…

Sedan har jag fått en massa goda råd om hur man förbättrar konditionen! TRÄNA t ex! Lilla Anna erbjöd mig att springa (!!!) runt sjön med henne i vår. FYRA km! Aldrig i livet!

Titti tyckte att det är tur att jag inte röker för hur skulle det inte vara då…

Jag har nog tänkt på lite andra saker för att luften ska räcka till. Nya skor t ex, så att det blir lättare att springa. Lättare kläder är en annan bra idé, men jag tänker inte gå så långt som lilla Anna föreslog: springa i bikini. Visserligen skulle konkurrenterna gå ut för att slippa se och jag skulle springa fortare för det är KALLT på vintern, men ändå.

Nej, jag har kommit på det optimala. Banvandringen kan utnyttjas till att fundera ut var jag kan VILA och HÄMTA ANDAN under loppet! T ex när hunden är i slalomen. Eller när han springer i böjda tunnlar, eller på balansbommen. Då kan jag ta det lugnt och VILA, medan hunden jobbar. Det kommer att bli lite annorlunda banvandringar och lopp för mig i fortsättningen! För TRÄNA mig själv tänker jag inte göra!

I sista loppet gick vi felfria och vann också. Jag VILADE naturligtvis under slalomen och när Atle tog den böjda tunneln.

Natten till idag…

Natten till idag, men år 1990, föll snön över Uppsala. Det spelades Mick Jaggers och David Bowies ”Dancing in the street” och temat till Twin Peaks på radion. När lustgasdimmorna lättade såg jag ett fantasidjur av cement utanför fönstret och livet hade ändrats alldeles. Jag kan fortfarande, efter 21 år, bli förvånad över hur hennes pappa och jag har kunnat ge upphov till något så fantstiskt och fulländat.

GRATTIS på födelsedagen, Johanna!

Snö! Och hundträning.

Idag har min gröna amerikan och jag mött vår första snö tillsammans. Det kändes tryggt! Men det gick att sladda och lika lätt att häva. Han har lite egenheter för sig, växlar som han tycker t ex. Tog det en aning lugnt eftersom de stackars hundarna låg där bak…

Vi har tränat rallylydnad på kvällen. Dvs Atle har gjort sitt bästa för att charma Rolex´s matte. Hon är ju ny och helt okelad! Han visade sig från sig allra vackraste och snällaste sida och hoppade bara lite, lite. Och Maddilän gick en hel rallybana helt perfekt, till skillnad från i söndags… Men sedan tyckte hon att den där nya Rolex, för att inte tala om den där j-a Elza, helt klart var waist of space! Tänderna fram.

Nu sover de de allra oskyldigas bästa sömn.

Rallylydnadstävling I Norberg

Dagen har tillbringats i Norberg på rallylydnadstävling med trevliga människor och glada hundar. Atle skötte sig fint och fick 93 p. Han vann en leksak och en reflexväst till Madde. Västen var för liten för Madde, men leksaken lade hon sig på. Madde fick lite träningsgodis, men bidrog inte med några priser alls annars. Hon var lite okoncentrerad, om man säger så… Vi kanske skulle börja träna, hon och jag?

Vackert i Norberg

Atle undrar var hans vinstleksak tog vägen…

Madde vet var leksaken är…

Flyttlass och 300 mil tillsammans

Idag har jag och min gröna amerikan hjälpt Johanna att flytta från Västerås till Hallstahammar. Samtidigt passade vi (jag och amerikanen) på att fira våra första 300 mil tillsammans. Som sällskap hade vi den sura GPS-tanten och en röd, oerhört obelåten katt. Amerikanen och jag kom som vanligt bra överrens.

GPS-tanten och jag hade en bra kommunikation ända in till Västerås centrum. Utom när hon sa ”kör rakt genom rondellen” En besserwisser har en gång lärt mig att RONDELLEN är det cirkulära området i MITTEN av cirkulationsplatsen. Och när rondellen bestod av ett stort hål med E18 under föredrog jag att köra runt. Man tycker ju att den som hela tiden ska bestämma över andra borde använda rätt ord! Men jag lydde ”ta andra avfarten till höger” i alla fall.

Det var när vi skulle lämna Västerås för att ta oss till Hallstahammar maktkampen började på riktigt. Hon sa ”sväng höger” och där var det vägarbete, rakt fram fick man inte köra, så jag svängde vänster. Nu började tjatet!  ”Sväng höger”, ”sväng höger”, ”gör en u-sväng på Vasagatan. Stanna sedan kvar i höger körfält”. Jag hade då fått sikte på E18 och fortsatte rakt fram i VÄNSTER körfält! Till slut sa hon ”sväng vänster mot Oslo” och då var vi på samma våglängd igen. Sen skötte hon sig… Men på hemvägen stängde jag av henne 🙂

Samtidigt som GPS-tanttjatet pågick gav den röda, oerhört obelåtna katten högljutt uttryck för sitt missnöje. Jag mötte vid två tillfällen hans blick genom kattbursgallret. Rent HAT. Efter det avstod jag från att titta på honom av rädsla för att sluta som en död, blöt fläck på E18 utanför Västerås.

Till slut blev Johanna flyttad, min gröna amerikan är åter ordentligt kopplad i motorvärmarsladden och jag eldar i vedpannan för att få varmvatten och värme.

Adventsfika på Dalängen

Adventsfika på Dalängen i 9 graders värme och blåst. Marchallerna tog sig INTE. Det regnade i alla fall inte. Brasan i nya grillen brann fint och korven smakade GOTT. Vi var ett dussin personer och något fler hundar som njöt av fika, korv och Annikas grillade bananer.

Världens bästa jobb! Och lite hund…

Igår var det ännu en dag då jag åter fick bekräftat att jag har världens bästa jobb. Mycket att göra och mycket intensivt, många bedömningar och beslut, inte minst prioriteringar. En del dramatik och en del rutin. Blåljus och sirener, inte vanligt för mig längre… Men jag känner mig verkligen utvald som får hjälpa människor hela dagarna!

Idag agilityträning och sedan jultallrik med SDHF-styrelsen. Vilken tur jag har som är med i världens bästa hundförening också!

 

Hot dog! Petter provar nya grillen…

Ojulstress eller julostress?

Haha! Jag är klar med julklappsinköpen. Internet är en höjdare. Kupolen i Borlänge är också bra. Speciellt 24/11, dagen INNAN alla får lön. Inte ens en fjärdedelsfullt på parkeringen och inga köer i kassorna. Jag har SHOPPAT! Alla 100kr-julklappar (vilken ide´med såna…) och alla barnjulklapparna. Synd att jag inte kan skriva vad jag köpt, men nöjd är jag. Det är bara födelsedagspresenter till våra tjejer kvar 🙂 Inte fick jag parkeringsböter heller, den här gången hade jag en P-skiva som förebyggande.

Ondskefulla varelser…

Idag mötte mig min lilla gröna dator med att använda ett nytt ord: inkonsekvenskontrolleras! Den fortsatte med att ”Kontrollera filsystemet på C:”. Blablabla, sedan kom”Disken kommer nu att kontrolleras”. CHKDSK (vet ej vem det är..) verifierade filer i tre steg. Till slut hade 165376 fil-SD/SID-poster behandlats. Den verifierade dessutom USN-journalen!!! (Utan-Sjukdom-Nu-journalen?) Som tur var hade ”inga problem påträffats”.

Så mycket väsen för lite ettor och nollor!

Det värsta var att den avslutade med att anklaga mig för att ha stängt av antivirusprogrammet och utsatt datorn för RISK. Jag nekar absolut!

Datorer är ondskefulla varelser som hittar på nya, spännande ord och får oss att tro att vi är nollorna och de är ettorna. De fattar inte hur fel de har. Om de är uppkäftiga kan man alltid dra ur kontakten 🙂

Atles dag

Idag har det varit Atles dag hela dan. Vi har varit på fotkurs med Sofia Edlind, medlem i svenska lydnadslandslaget. Vi har fått en del att finslipa, om man säger så.

Jag har ägnat mig åt att hålla mig på benen, trots förkylning, och att dessutom förstå hur Sofia menade att vi skulle komma vidare i träningen. Atle har ägnat sig åt att klura ut hur man får klick och godis med hjälp av en pall (det gick till slut), skaffa kamrater på egen hand (lyckades ibland) och hur man lättast kunde bada i Mälaren som var full av obadat vatten (lyckades inte alls).

Vi har alltså haft en mycket trevlig dag.