En solig februaridag steg en 44-åring och en 70-åring in på en bank i en mindre stad i Dalarna. I en bil utanför väntade en 18-åring. De två inne på banken hade mössorna långt neddragna i pannorna och halsdukarna uppdragna över ansiktena. Inga ord yttrades, men den äldre slängde fram en lapp där det stod RÅN och tre plastkassar med reklam för Hemköp till en av kassörskorna. Den yngre viftade med ett pistolliknande föremål.
Under tiden som kassarna fylldes med pengar tryckte någon på larmknappen. När de två rånarna gick ut från banken konstaterade en i personalen att båda var ca 170 cm långa, spensligt byggda och hon tyckte att det var något vagt bekant med den ena.
Samtidigt som polisen anlände och började upprätta vägspärrar vid stadens alla utfarter kom två kvinnor ut från det närbelägna konditoriet och hoppade in i en bil med ytterligare en kvinna bakom ratten. När de var på väg ut ur staden, blev de stoppade av en trevlig polis. Han konstaterade att både körtillstånd och körkort var i ordning och att den gröna övningskörningsskylten satt där den skulle. Han kastade en blick in i baksätet och antog, helt riktigt, att det var mormor till tjejen bakom ratten som satt där. Vad han inte reflekterade över var att, under några slarvigt inkastade mössor och halsdukar i bilbarnstolen bredvid, stack pipan på ett leksaksgevär fram. Han såg inte heller att det på bilgolvet framför barnstolen, under påsen med semlor från kondiset, låg några ordentligt hopknutna plastkassar.
Vem skulle misstänka dem?
Det perfekta brottet måste uppfylla tre krav: Ge löjligt mycket pengar, inte gå att upptäcka och inte skada någon enskild person.
Och, nej. Vi har inte gjort det .-) Uppfyller inte krav nummer tre.
Lämna en kommentar